Kanske är det den svenska fäblessen för rökig whisky som gör att man ibland »glömmer« låglandswhiskyn. Helt orökt står Glasgows Auchentoshan på egna ben med en distinkt egen karaktär.

Vi satte Allt om Whiskys David Mortimer-Hawkins med In Flames sångare, tillike whiskyentusiast, Anders Fridén på Glenfiddich Warehouse, där de fick gå igenom deras Auchentoshan-tappningar. Det provades, diskuterades och pratades kring ett destilleri som överlevt en direkt bombning under andra världskriget, förbudstider och 1980-talets nedgång.

Först ut provades 12yo – Auchentoshans »standardmalt«, som är trippeldestillerad och buteljeras på en blandning av ex. bourbon och ex. sherryfat.

Anders: Det här är klassisk Auchentoshan: apelsinskal, smör och toffee.

David: Jag tänker spontant på choklad när jag provar Auchentoshan. Chokladfest. Med höstmogen frukt. Sedan dyker citrusen in och möter upp lite malt och mer choklad.

Anders: Ja, men det är mer nötig choklad… Schweizernöt och lite skållad mandel. Och så de klassiska skumbananerna. Chokladdoppade skumbananer som är där och bråkar! Sedan finns det lite nylagd asfalt – du vet, lite svampig nylagd asfalt…

David: Ja, det har du rätt i. Inte det första man associerar till, men det är rätt tydligt nu när du säger det… Jag hittar rätt mycket jordiga toner och mogna äpplen med vatten i glaset.

Anders: Då kontrar jag med blöta löv. Björklöv för att vara precis. Relativt kort eftersmak som har definitivt mer sherry än bourbonfatkaraktär.

David: OK, men vad ger du för poäng?

Anders: Nej, jag orkar inte hålla på med poäng. Det är en god whisky, som tyvärr fått något slags oförtjänt dåligt rykte. Det här är en riktigt njutbar, god 12-åring.

David: Hear, hear. Vi går vidare…

Till Three Wood: som namnet antyder är det tre typer av fat som lagrat denna whisky: bourbonfat i 10 år, olorosofat i ett år efter det och till sist Pedro Ximenes i ett halvår. Även denna är trippeldestillerad.

David: Här råder det ingen tvekan om sherrytryck. Mycket sherrytoner, med nötigheten och chokladen som ligger kvar i botten.

Anders: Jepp, mycket sherry. Även en tydlig sötma och den där typiska mörka chokladen.

David: Sedan gillar jag att vaniljen smyger upp bakifrån och knackar på dörren. Man känner bourbonfatens inverkan snyggt tycker jag.

Anders: Jo, det finns och även lite mer apelsinskal och mörk sirap.

David: Jag gillar den här, det känns som Auchentoshan mår bra både med sherry och bourboninfluenserna. En perfekt mjuk ingång på låglandswhisky för sherryfreaksen.

Efter trippelträ är det dags för lite äldre tongångar: den 21-åriga tappningen hälls upp och tittas på. Här börjar David och Anders diskutera:

Anders (inom två sekunder från första doften): Fikon. Färska Fikon.

David: Fikon?! Nu är jag inte med dig.

Anders: Men? Det är ju hur tydligt som helst. Jag måste ut och köpa fikon till dig!

David: Dadlar, typ torkade dadlar kan jag gå med på, men fikon… eh… nej.

Anders: Sen kommer gammal banan in. Märk väl: vi talar inte om rutten banan, utan mer om… bananessens!

David: Ja, bananen är tydlig. Sen dyker det in exotisk frukt som papaya tycker jag.

Anders: Ja, precis! Papaya är där. Inte mango, utan just papaya. Och kiwiskal.

David: Drar man åt det hållet i referenserna finns det drag av oblekt papper, men angenäma drag. Jag känner igen de här dragen ifrån en av mina favoritwhiskies: Glenugie…

David: Jo, men det är ju lite den där piggelin-möter-exotisk fruktkompottgrejen som Ugien har…

Anders: Då är den här mer metallisk: som koppar, men med mer nougat!

David: I rest my case. Men hur lyder omdömet?

Anders: Det här är ett bra avslut på en måltid. Blev inte maten bra kan man ta in den här och glömma maten!

David: Jag tycker den här är riktigt god. Min favorit bland Auchentoshans. Karaktärsfull.

Som avrundning på provningen dyker en vintage 1962 – 41 år gammal tappning in, buteljerad 2003 vid 40,2% – så den är tappad i sista sekund medan man fortfarande får kalla den whisky.

Anders: Ojojoj, karamelliserad socker tänker jag på spontant. En känsla av unken jordkällare – och det menar jag bara positivt!

David: För att vara över 40 år gammal är den vid ovanligt god vigör. Spänstigt blommig och med parfymtoner. Men jag kan inte låta bli att tänka att den här skulle mått ännu bättre av att hyvla bort tio år eller så på lagringen.

Anders: Det här påminner mig om Hunnebostrand. Farmors stuga med hav och tång. Det är en stor, mastig avec, det här.

David: I England fanns det en möbelpolish mina föräldrar använde… den doften finns här också.

Anders: När den blir så här stor blir det mer än en whisky. Det blir mörk sirap… som en kopp te med för mycket honung. Det blir snudd på vin-tanninkraftigt. Men, jag blir förvånad över att eftersmaken ändå är så pass kort.

David: Jag upplever det mer som en lång känsla, en värme som dröjer sig kvar mer än en smak. Men jag gillar den här otroligt mycket. Chokladtung med frukt och fattoner som går igen. En bra avslutning!

Anders: Jag gillar också den här, men om jag var tvungen att välja en skulle det nog bli 21-åringen i alla fall.

David: Jag lägger nog min röst på 21-åringen också… mest för Glenugie-draget.

Anders: Börja inte nu! ?