Whiskybibelns fader och vår medarbetare Jim Murray funderar kring whisky från lite annorlunda länder än de vi kanske i första hand tänker på.  

Jag tycker många av de nya whiskyproducerande länderna är mycket intressanta. I min senaste bibel utnämndes en finsk whisky till European Mainland Whisky of The Year Award – som ju Sveriges Mackmyra plockade hem året innan. Många anser Sverige och Finland som ovanliga, rent av exotiska, whiskyland, vilket de ju också är på så vis att de inte har någon whiskytradition bakåt i tiden.

Dags för het whisky

En annan intressant utveckling är att man börjat göra whisky också i ovanligt tropiskt heta länder, och då kan man ju verkligen tala om »exotisk whisky«. I och för sig kan det bli väldigt hett i till exempel Kentucky med sin höga luftfuktighet, men det är ändå ingenting mot södra Brasilien för att inte tala om Indien där det kan bli olidligt hett. Och därifrån kommer ju Amrut som helt tveklöst är en whisky i världsklass, och det finns 40–50 skotska destillerier som skulle ge vad som helst för att kunna göra sådan komplex och smakrik whisky som Amrut. Och det bevisar ju att det här med klimatet kontra whiskyns kvalitet inte har något med saken att göra.
En skillnad mellan »tropisk whisky« och den från den europeiska kontinenten är att man i Europa tenderar att använda tyska destilleringspannor. Visst kan det bli bra kvalitet med dem också, men oftast är whisky gjord med traditionella pot stills avsevärt bättre. Orsaken till att många använder de tyska, mindre pannorna är helt enkelt en kostnadsfråga.

Allt fler destillerier

I de tropiska länderna häller de förstås ofta vatten i whiskyn, vilket ju är förståeligt – de behöver vätska eftersom de svettas mycket mer än vi häruppe. Men i alla de här tropiska länderna finns en växande skara whiskyentusiaster som gärna provar whisky utan vatten och gör det med glädje trots klimatet. Jag tror medelklassen världen över har vuxit avsevärt de senaste 10–12 åren, och därmed finns det numera rum för en helt ny whiskykultur. Det spelar ingen roll om man åker till Indien eller Taiwan – de whiskyintresserade finns där och de vill lära sig och uppleva whiskyn på djupet.
1997 skrev jag »Jim Murray’s Complete Book of Whisky« för vilken jag besökte vartenda producerande whiskydestilleri i världen – idag är boken helt inaktuell för sedan dess har nya destillerier vuxit som svampar ur jorden över hela jordklotet. Jag försöker hinna med att besöka dem, men ska erkänna att jag inte har riktigt samma energi som då.

»En annan intressant utveckling är att man börjat göra whisky också i ovanligt tropiskt heta länder, och då kan man ju verkligen tala om ›exotisk whisky‹.«

Men jag var nyligen i Taiwan och besökte ett destilleri som har 2–3 år på nacken och som verkligen är värt att hålla ögonen på. Det är inget litet ställe utan storskaligt och kommersiellt, inriktat på i första hand den kinesiska marknaden. Men vilken whisky!
Själv tänker jag också noggrant följa utvecklingen av de amerikanska mikrodestillerier som kommit igång. Nu är ju Amerika inte något ovanligt land i whiskysammanhang, men till exempel Colorado kvalificerar sig i sammanhanget eftersom det är en stat som aldrig tidigare haft något destilleri. Det har de nu: Stranahan’s Destillery. Och de imponerar stort (se årets upplaga av min bibel) och jag är övertygad om att deras whisky kommer att bli mycket eftertraktad framöver.
Det finns mycket att botanisera i under rubriken »exotisk whisky« och, som sagt, destillerierna blir bara fler och fler – till min stora glädje.  ?