Historien om Wild Turkey är faktiskt två, eller rent av tre, fast ofta buntas de ihop vilket har lett till en viss förvirring, både vad gäller namn och årtal. 

De två historier som småningom kom att mötas har inget med varandra att göra under mycket lång tid. Så det är bäst att ta dem var för sig, och varför inte börja från början?

Fitts, Austin och Nichols

I New York 1855 satsar en man med namnet Friend P. Fitts stora delar av sin förmögenhet, som han kommit över under guldruschen i Kalifornien, på att grunda en firma inom matbranschen, framförallt med inriktning på grossistverksamhet, men också som detaljist. Firman får namnet Fitts & Austin, och vem denne Austin är förblir ett mysterium, men när Fitts går i pension 1879 ombildas företaget av fem tidigare delägare under ledning av en affärsman vid namn James E. Nichols från Center Harbour i New Hampshire.

Företaget döps om till Austin, Nichols & Co och blir med tiden en av världens största livsmedelgrossister som huserar i inte mindre än nio byggnader på Manhattan innan man flyttar hela verksamheten till en nybyggd, gigantiskt stor lagerbyggnad i hamnområdet i Brooklyn.

Fram till förbudstiden ingick sprit och vin bland produkterna, men den delen av verksamheten lades av förståeliga skäl ner. De återupptog dock alkoholsortimentet 1933 när den amerikanska torrläggningen upphörde. Man bestämde sig till och med för att satsa på just sprit och 1938 lade man ner sina andra verksamhetsområden och koncentrerade sig uteslutande på vin och sprit, däribland whiskey förstås.

De kontrakterade destillerier som levererade sprit som salufördes under märket Austin, Nichols & Co, däribland destilleriet Ripy Bros Distillery – och därmed hamnar vi i den »andra« historien.

Från Tyrone till Tyrone

På många ställen kan man läsa att bröderna John och James Ripy kom från Irland till USA runt 1830. Men i femte upplagan av boken »Kentucky: A History of the State«, som utkom 1887, finns ingen broder John. Där står endast att läsa om James Ripy, och att han först hamnade i Philadelphia men kom till Kentucky 1830, bosatte sig i Lawrenceburg och öppnade en livsmedelsaffär som dock alltmer utvecklade sig till en spritgrossiströrelse.

1869 etablerade han ett destilleri, men avled endast  fyra år senare. Destilleriet togs då över av sonen Thomas B. Ripy och gick under namnet T.B. Ripy Distillery.  Nu dyker en bror upp, men han heter James P. Ripy och efter en tid som militär, och därefter jordbrukare, var han också verksam som whiskeygrossist i Louisville innan han återvände till Lawrenceburg 1876.

När boken publicerades 1887 hade det från början tämligen blygsamma destilleriet under Thomas B:s ledning vuxit avsevärt, och bestod av två destillerier, både i Tyrone vid Kentucky River några mil utanför Lawrenceburg. Att stället hette så kom sig av att pappa James ursprungligen kommit från Tyrone på Irland. Destillerierna var Cliff Springs Distillery och The Anderson Sour Mash. Tillsammans omfattade de fyrtio hektar och producerade 120 fat sprit om dagen. Deras lager hade en kapacitet för 80 000 fat och de hade fyrtio anställda.

1893 vann ett av deras märken mot 400 andra medtävlande whiskies, och utvaldes att representera Kentucky vid världsutställningen i Chicago. Thomas B. Ripy köper och säljer destillerier på löpande band och när han avlider har hans söner just tagit över ytterligare ett destilleri i Lawenceburg. Sedan kommer då förbudstiden och med den givetvis mycket kärva tider. Nästan hela anläggningen i Tyrone rivs, men allt byggts upp igen 1937 och döps då till Ripy Bros. Distillery.

Kalkonwhiskey

Vilda kalkoner (Meleagris gallopavo) var en gång i tiden rikligt förekommande i norra Amerika, och till en del  också i norra Mexico. De jagades och ingick i indianernas kost sådär en tusen år före Kristus. De använde också deras fjädrar förstås – en vild kalkon har cirka 3 500 sådana. De europeiska nybyggarna blev fascinerade av den stora fågeln som till skillnad mot de senare uppfödda kalkonerna verkligen flyger och när de väl fick smaka dess kött blev de förstås än mer förtjusta.

Vildkalkonen blev maträtten framför andra när det skulle firas Thanks Giving och snart var den ett måste på julborden. När usa skulle välja nationaldjur stod striden mellan den vilda kalkonen och örnen. Benjamin Franklin höll benhårt på att det borde bli kalkonen, men så blev det ju inte, som bekant. Runt tidigt 1900-tal var den utrotningshotad sedan man jagat den alltför ivrigt. Men beståndet betryggades och jakt på vildkalkon tilläts återigen.

Och just en sådan jakt begav sig direktören Thomas McCarthy vid Austin, Nichols & Co ut på 1940. Många anger att jaktlaget begav sig till South Carolina, men mer illvilliga skribenter hävdar att det handlade om det i jaktsammanhang inte riktigt lika romantiskt skimrande Long Island strax utanför New York.

Med sig tog McCarthy givetvis några flaskor av den whiskey de sålde. Whiskeyn gick hem och jaktkamraterna bad honom fixa fram mer av hans »wild turkey whiskey«.

När Austin, Nichols & Co lanserade sin bourbon »Wild Turkey« gjordes den inte av något speciellt destilleri, inte ens enligt något specifikt recept. Men efterhand upptäckte man att det var speciellt bourbon från Ripy Bros. Distillery som smakade allra bäst. 1971 hade Austin, Nichols & Co avslutat kontrakten med alla de andra, och använde sig endast av Ripy och samma år köpte de upp hela firman. I  priset ingick Master Distiller Jimmy Russell som arbetat på Ripy sedan 1954.

Han är fortfarande kvar, otroligt nog, idag med sonen Eddie vid sin sida. Numera har firman tagit bort kommatecknet och heter alltså Austin Nichols, vilket också ibland leder till förvirring eftersom en del tycks tro att det handlar om en man med efternamnet Nichols.

Wild Turkey

Wild Turkey 8 Years Bourbon (nr B70934) 369 :-
Wild Turkey Straight Rye Whiskey (nr B70937) 369 :-
Wild Turkey Rare Breed (nr B80290) 425 kr:-
Den senare en blandning av 6-, 8- och 12-årig Wild Turkey och betitlad »barrel proof«, det vill säga blandningen är tappad på flaska utan tillsatser, vilket kan betyda att alkoholhalten varierar något, men ligger normalt vid 55 %.

Foto: Pernod Ricard