Under 1980-talet blev biére blanche, eller witbier på flamländska, en riktig innedryck i först hemmalandet Belgien men senare också i de kringliggande europeiska länderna. Föregångaren heter Hoegaarden, och det har hållit sig kvar, trots att det var nära att helt försvinna.

Brabantregionen i Belgien har en rik jordmån som är idealisk för spannmålsodling, det visste munkarna i trakten redan på 1400-talet och det var då de började brygga veteöl, som de förädlade med örter och kryddor. Just de brabantiska veteölen blev kända för sin blandning av koriander och apelsinskal från Curaçao, vilket också är vad som skiljer de belgiska veteölen från de tyska.

Framförallt var det i staden Louvain (eller Leuven som de flamländsktalande innevånarna föredrar) öster om Bryssel och den lilla byn Hoegaarden som kom att dominera det som kallades Witbier eller helt enkelt bara »Wit« (uttalat som ett mellanting av de engelska orden »wit« och »wet«). Under 1700 och 1800-talet gjordes enorma mängder av det då alltmer populära ölet. Och det var »biere blanche de Louvain« som var störst, möjligen för att staden var större (den hade under 1300-talet till och med varit huvudstad i hertigdömet Brabant) och därmed hade bättre distributionsmöjligheter. Över 30 000 ton lär ha skeppats årligen till Bryssel, där man under många år sålde på fat vid en marknad som hölls på ett torg med det passande namnet »La de Louvain«.

Den så kallade »lagerrevolutionen« i början av 1900-talet förändrade dock allt och efter Andra världskriget höll det vita belgiska ölet på att försvinna helt. Bland invånarna i lilla Hoegaarden fanns mjölkbudet Pierre Celis, som saknade sitt älskade Wit så mycket att han med hjälp av vänner och banklån i mitten av 1960-talet skaffade utrustning från en nerlagd anläggning och startade ett bryggeri han kallade De Kluis (klostret) och ölen som gjordes där fick byns namn.

Idag bryggs Hoegaarden inte längre i byn utan i koncernen InBevs bryggeri i Jupille-sur Meuse, men fortfarande med samma recept som togs fram av Pierre Celis – som för övrigt fyller 84 år i mars.

Foto: InBev