Förbudstiden föregicks av en lång period av framgångar för whiskeymakarna, men i takt med den ökande konsumtionen tilltog också missbruket.

Mellan 1865 och 1900 blev whiskey en blomstrande bransch som växte lavinartat – speciellt sedan Aeneas Coffeys kolonn-apparat letat sig över Atlanten. Också paketering och marknadsföring utvecklades, förändrades och förfinades. Fortfarande var det relativt ovanligt med flaskor, som var handblåsta, dyrbara och sköra. Men i slutet av 1860-talet började man använda sig av gjutformar, vilket gjorde flaskor både hållbarare och billigare. Riktigt genomslag fick flaskor först efter 1903 när en Michael J. Owens uppfann den första automatiska buteljeringsmaskinen.

1874 fanns det fler än 200 000 detaljister som sålde whiskey – 120 000 fler än bara tio år tidigare.

I takt med att industrin expanderade tilltog förstås också missbruket. En stor del av skulden lades på saloonerna som bara blev fler och fler, höll öppet hela dygnen och sålde sprit till precis vem som helst – oavsett ålder eller berusningsgrad. De förvandlades till platser där kriminalitet, prostitution och hasardspel frodades.

Men också nykterhetsrörelsen växte, ibland på märkliga sätt. 1873 samlade Eliza Jane Thompson ihop 70 likasinnade kvinnor i hemstaden Hillsboro i Ohio. I samlad tropp gick de runt till salooner och spritaffärer och sjöng psalmer, bad och predikade om alkoholens fasor. Efter det att nyheten om hennes initiativ spred sig över landet följde cirka 50 000 hennes exempel, något som i förlängningen leddde till grundandet av Woman’s Christian Temperance Union (wctu).

En av medlemmarna var den synnerligen storslagna (både kroppsligen och själsligen) Carry Nation. Hennes första äktenskap hade dominerats av makes alkoholism som ledde till hans alltför tidiga död. Hon gifte sig med prästen och advokaten David Nation, som dock i slutänden skilde sig från henne eftersom han inte stod ut med hennes allt mer spektakulära krigföring mot sprit.

Carry var övertygad om att hon hade kontakt med Jesus och att det i själva verket var han som uppmanade henne att göra det hon gjorde. Och det hon gjorde var att slå sönder salooner…

År 1900 samlade hon några likasinnade och attackerade en spritaffär i Kansas, där hon med en slägga slog sönder en kagge whiskey och sedan satte eld på hela alltet. Samma år demolerade hon en saloon i Oklahoma, och året därpå ännu en i Wichita. Hon hamnade visserligen i fängelse för sina räder ett flertal gånger, men det stoppade henne inte – tvärtom.

Till slut blev ansågs hon dock gå för långt och blev utesluten ur wctu som tidigare också backat henne ekonomiskt. Då begav hon sig ut på föreläsningsturnéer över hela landet och passade alltid på att demolera någon saloon. Hon kom faktiskt ända till Irland, men huruvida hon gav sig på någon pub där är okänt. 1911 sade hennes hjärta ifrån och hon dog.

Vid det laget hade nykterhetsrörelsen vuxit och 45 procent av usa var redan »torrlagt« genom olika delstatliga alkoholförbud. Ett landsomfattande sådant var något som var under het debatt och diskussion. Allt fler delstater anslöt sig.

Andrew John Volstead hette en amerikansk kongressledamot vars föräldrar var immigranter från – Norge. Volstead var jurist, helnykterist och republikansk ledamot av USA:s kongress 1903-22. Det var denne Norgeättling som författade lagen om totalt rusdrycksförbud som antogs 1919. National Prohibition Act hette den formellt men kallas »The Volstead Act«.

Den 17 januari 1920 hade Volsteadlagen röstats igenom med 287 jaröster mot 100 nejdito. Därmed inleddes de tretton torrlagda år som i realiteten inte alls var så värst torra.

Åren mellan 1920 och 1933 gick faktiskt destilleringen på högvarv. Förbudet öppnade en ny, lukrativ marknad som snabbt togs över av den alldeles utmärkt organiserade brottsligheten med Al Capone i spetsen.

Sprit blev populärare än vin och öl, mycket beroende på att den höga alkoholhalten gjorde den lättare att smuggla och distribuera. Förbudet innebar också märkligt nog att drickandet blev avsevärt mer socialt accepterat, liksom att det blev enklare att köpa sprit. Bortsett från alla de oräkneliga lönnbarerna (speakeasies) såldes sprit hos frisörer, färghandlare, taxibilar och tidningskiosker.

Allra mest besynnerligt är kanske det faktum att marijuana var lagligt under hela förbudstiden, och fyra år till – 1937 förbjöds det.

Sex destillerier (A. Ph Stitzel, Glenmore, Schenley, Brown-Forman, National Distillers och Frankfort Distilleries) fick tillstånd att producera »medicinwhiskey«. Denna distribuerades till apotek över hela landet. Det var extremt många som drabbades av ytterst märkliga åkommor och sjukdomar under de här åren. Och det speciella med dem alla var att det enda botemedlet var just whiskey… Läkarna skrev generöst ut recept på löpande band.

Medicinwhiskeyn hade väldigt gott renommé eftersom den var ordentligt gjord, i motsats till mycket av den illegala, utspädda dryck som fanns att köpa. Ofta var den rent av dödlig, eftersom det ibland var fråga om träsprit som färgats med tobak för att få den rätta, eklagrade färgen.

När tillbakdragandet av förbudet gick igenom var röstsiffrorna 58-23. Klockan 17:32 den 5 december 1933 blev alkoholen återigen laglig.

De amerikanska whiskeyproducenterna var lite oroliga för att ha tappat stora delar av sin kundkrets, för under torrläggningen hade det varit mycket svårt att få tag på riktigt bra whiskey, och många hade istället gått över till gin – som var avsevärt enklare att framställa i hyfsad kvalitet. Sedan fanns ytterligare en orsak till oro: lagren med mogen whiskey hade krympt och var små.

I Kanada och Skottland däremot var förhållandet det omvända och därifrån vällde nu whisky in i landet i gigantiska kvantiteter. Men mycket tack Franklin Roosevelts »New Deal« och grundandet av Federal Alcohol Control Administration (FACA), lyckades den amerikanska whiskeybranschen så småningom komma på fötter.

Foto: Library of Congress