Whiskyn slog igenom här hemma på 1950-talet och efter ett tag började några sorter bli allt mer välkända. Ett drygt decennium senare hade ett fåtal sorter etablerat sig ordentligt och börjat bli alltmer synonyma med fin whisky. En av dem som tidigt lyckades göra sig ett namn och som lever kvar än idag med en starkt skinande aura av kvalitet och finess är blendedwhiskyn Chivas Regal.

Under andra halvan av 1800-talet hände två saker som visade sig bli nödvändiga förutsättningar för förvandlingen av whisky från en regional skotsk-irländsk dryck till global favorit. Den ena var konstruerandet av kolonndestillationsapparaten som snabbt kunde producera stora volymer sprit. Den andra var ankomsten av den lilla lusen Phylloxera vastatrix som ställde till enorma problem för de europeiska vindruvsodlarna. Vin användes till brandy, som var den stora starkspritsdrycken då, men brist på vindruvor ledde till brist på brandy…

Jämfört med den tidens maltwhisky så var brandyn betydligt lättare. Maltwhiskyn dög alltså inte brandyn blev allt dyrare och mer svåråtkomlig. Om man däremot kombinerade den tuffa maltwhiskyn med friskare kolonndestillerad så kallad grainwhisky, blev resultatet riktigt attraktivt som ersättningsdryck. Och detta upptäckte man snart. Blendedwhiskyn hade börjat sitt segertåg över världen.

Nuförtiden lanseras nya blendedsorter lite då och då, något ganska naturligt i vårt snabba, moderna samhälle. Längre tillbaka skapades många av märkena på ett lugnare, annorlunda sätt. De närmast växte fram under lite längre tid, och kanske är det därför som flera av dem klarat sig så länge.

Ett bra exempel på just detta är Chivas Regal. Den föddes under små förhållanden och kom att växa till en av de mest välkända whiskysorter – och varumärken – som finns.

I början av 1800-talet slogs portarna upp till en ny speceributik i Aberdeen på Skottlands östkust. Där fanns naturligtvis de vanliga matvarorna till försäljning men med tiden erbjöd man allt mer delikatesser och fin whisky. Butiken fick ett hedersamt smeknamn, den kallades ibland för ”Harrods of the Highlands”.

I butiken arbetade bröderna James och John Chivas, vars efternamn härstammade från ett medeltida slott vid floden Ythan. Det hette Shivas och hade fått sitt namn från platsen det låg på. Seamhas är gaeliska och betyder kort och gott en smal del av en flod. Under lång tid tog folk i trakterna runt slottet helt enkelt namn efter slottet som gav dem viss trygghet och säkerhet. De vapen och heraldiska symboler man hittar på etiketten på en flaska med Chivas Regal har alltså en liten anknytning till medeltiden.

Chivas kunglig hovleverantör

Butikens rykte spred sig och en dag fick man en annorlunda beställning. Den kom från nygifta Drottning Victoria som besökt Skottland för första gången ett år tidigare tillsammans med prins Albert. Av högländernas charm blev de så betagna att de började leta efter ett sommarslott till den kungliga familjen. Faktum är att Balmoral Castle som än idag är kungafamiljens sommarresidens, först hyrdes utan att vare sig Victoria eller Albert hade sett det.

1848 började drottningen bo på slottet och den lilla butiken åtta mil bort blev regelbunden leverantör till Balmoral och dess gäster.

”The blend for grown-ups, for people who have made their rites of passage and are ready to enjoy their success.”
Paul Pacult, Spirit Journal, om Chivas Regal 12
(nr 419, 375 kr)

Vad gäller whisky hade bröderna Chivas naturligtvis experimenterat med blandningar. Whiskyn från närbelägna Speyside hade sedan länge hög status. James och John ville få fram en whisky som skulle vara ovanligt mjuk och rund men ändå smakrik och lätt att uppskatta. Kontrasten mot tidens mer råbarkade maltar var en av utgångspunkterna. De arbetade genom att blanda olika smakrika maltar från Speyside med snällare grainwhisky och fick med tiden fram en blendedwhisky som de tyckte höll måttet.

Precis som många andra whiskyblandare insåg bröderna Chivas att ett gyllene tillfälle dök upp när den lilla vinlusen kom till Europa. Med en relativt mild och smakrik whisky, kunde man börja sälja i en omfattning man inte drömt om tidigare! Bröderna Chivas tog tillfället i akt.

Chivas Regal kom att bli allt mer populär och framför allt i Nordamerika växte den ordentligt i början av 1900-talet. Som ett streck i räkningen kom så förbudstiden 1920–1933, men när det hela var över kom tio goda år innan problemen än en gång tornade upp sig i form av andra världskriget. Hela brittiska whiskyindustrin led under hårda restriktioner och destillerandet begränsades kraftigt.

När så kriget tog slut vände det uppåt för whiskyn och på 1950- och 60-talen etablerades whiskyns höga status i en västvärld som växte så det knakade. Man blev nummer ett och i USA började kändisarna förknippas med Chivas Regal. Superstjärnan Frank Sinatra och hans Rat Pack lär ha haft den som sin favorit.

Chivas Regal hade blivit ett mycket starkt varumärke och växt till en världswhisky. Nu gällde det att fortsätta göra bra whisky, vårda sitt rykte och hänga med i utvecklingen.

Fat och tid

På 1970-talet anställdes en man vid namn Colin Scott. Med tanke på att både hans far och farfar hade arbetat med whisky är det inte förvånande att han hade viss fingertoppskänsla. Efter cirka tio år blev Colin assisterande blender för att 1988 bli Master Blender, den som ytterst ansvarar för blandandet och därmed själva skapandet av Chivas Regal. Han har nu arbetat för Chivas i 30 år och det betyder att Colin kan skryta med nästan hundra års whiskymakartradition i familjen!

En blended består ju av malt- och grainwhisky. När AoW besöker Speyside, Colin Scott och Chivas Brothers, som företaget heter, får vi inte bara besöka några av företagets maltdestillerier utan också se hur blandningen går till. Dessutom får vi prova flera olika åldrar och fatlagringar av olika whiskysorter under ledning av Colin och hans kollegor. Efter allt detta är det lätt att utbrista ”det är inte svårt att förstå att det är svårt”!

– Även om vi bara besöker maltdestillerier så ska ni inte tro att grainwhiskyn är mindre viktig när man gör till exempel en Chivas Regal, inleder Colin och visar på så sätt att han värderar en blendedwhisky lika högt som en malt.

– Om ni hört att grainwhisky är billigt, är det också fel, fortsätter han. Den är i och för sig billigare att destillera, men tänk på att lagringen kostar pengar. Man behöver fat och tid, saker som båda två kostar pengar idag. Orsakerna till att whiskyn från Speyside tidigt fick så gott rykte är flera och Colin betonar några av dem.

– Här i Keith är det fortfarande en bit kvar till de mer avlägsna delarna av Speyside, och ändå märkte ni säkert att vi än idag inte ligger vid allfarvägarna. Och just den här avskildheten gjorde faktiskt att whiskyn blev ovanligt bra, berättar Colin.

– Skattefogdar och andra myndighetspersoner kom inte hit så ofta. Det var helt enkelt möjligt att göra sin sprit i lugn och ro. Alla processer fick ta den tid de ville och måste sällan skyndas på, något som var tvunget där fogdarna var mer frekventa besökare.

Grain framhäver malten

En annan omständighet som talar till Speysides fördel är att det ligger lite skyddat bakom Grampian Mountains när lågtrycken från Atlanten rullar in. Både vindar och vintrar blir mildare och klimatet i trakten skiljer sig lite från det i andra delar av landet. Och naturligtvis är det lätt att se detta som en fördel ur whiskysynpunkt.
– Och så finns här gott om rent friskt källvatten, en förutsättning för all destillation, förklarar Colin.

Redan från början utgjorde de mjuka rika runda maltarna från Speyside basen när man blandade Chivas Regal, och så har det fortsatt.
De maltdestillerier vi besöker är Strathisla, Glenlivet, Aberlour och Longmorn. Alla har de sina egna karaktärer och med viss träffsäkerhet skulle man kunna säga att Chivas Regal byggs upp runt framför allt dessa samt Glen Grant som också ligger i området. Strathisla med sina rika smaker och stora fyllighet, den balanserade Glenlivet med sin fruktighet, Aberlour med sin fruktiga blommighet, Glen Grant med pikant kryddighet och Longmorn med sin maltiga sädighet. Här har vi hjärtat i Chivas Regal.

För att komponera fram en komplex och rik blend måste de här kombineras med annat. Som förstärkning blandar man i aromatiska och kryddiga maltwhiskysorter från olika delar av Högländerna, lätta Låglandsmaltar och lite kraftfull och egensinnig Islaywhisky.

– Och så får vi inte glömma grainwhiskyn, säger Colin. Dels utgör den en bakgrund som de smakrikare maltarna kan spela mot och dessutom är det faktiskt så att grainen framhäver maltarnas egenskaper.
Vissa frågor har Colin säkert hört förr och en av dem svarar han på innan vi ens ställt den.

– Visst är det något av en hemlighet vilka sorter och proportioner vi använder när vi blandar vår whisky. Många har fått för sig att det skulle vara speciellt bra med jättemånga olika maltar men det är inte riktigt rätt. Frågan är inte hur många och hur mycket man använder. Det viktiga är istället vad varje malt bidrar med, hur mycket och vad i de enskilda sorternas karakteristik som följer med hela vägen till den färdiga blenden, betonar Colin med avsevärt allvar. Man får intrycket att han vill slå hål på en gammal myt.

Om Strathisla får vi veta att det brukar kallas det vackraste och äldsta destilleriet i Högländerna. Att det är vackert ställs utom allt tvivel så fort man ser det. Litet och pittoreskt med grönt gräs och ansade rabatter är det betagande sött. Äldst lär det vara på så sätt att destillerandet aldrig upphört, det har bubblat på i husen ända sedan 1786.

Det ligger väl skyddat i utkanten av staden Keith och vädret är ovanligt jämnt just här, även med Speysidemått mätt. Man fäster ovanligt stor vikt vid jäsningen och jäskärlen, the wash backs, är också gjorda av trä som tillåter mikroorganismer att överleva och påverka varje ny sats som fylls på.
Destilleriet var det första som köptes av Chivas Brothers. Det hade då sitt ursprungliga namn Milton Distillery och året var 1950. Skälet var att man ville säkra tillgången på whiskyn som ansågs så viktig i Chivas Regal. Just detta, idag uttryckt som att Strathisla är ”The home of Chivas Regal”, är skälet till att företaget håller det i skick som vilket friluftsmuseum som helst.

En av de riktigt stora

Maltwhiskyn Longmorn kan utan problem beskrivas som en av Skottlands okända storheter. Den har gott rykte bland kännarna men har till ganska nyligen varit svår att få tag på. Som mycket eftertraktad som ingrediens i blendedwhisky har det mesta av produktionen under flera år sålts till andra whiskyhus och Chivas Brothers både köper och säljer till andra producenter. Chivas Brothers har dock ändrat sina rutiner och idag är det lätt att få tag på den 15-åriga originalbuteljeringen som med tiden säkert kommer att få sitt erkännande.

Vid en provning innehåller ett av glasen nydestillerad Longmorn. Trots att spriten är olagrad slås man av en fin sötma, något parfymlikt och en mycket tydlig maltighet och sädighet.
– Den där sädigheten är speciell för Longmorn och bidrar till att den är så populär som ingrediens i blended, förtydligar David Boyd, kollega till Colin och med stor kunskap om Longmorn.

Distillery manager är Hamish Proctor och han förklarar snabbt och enkelt varför vi inte kände någon rökighet, som ju finns i nästan all maltwhisky. Det mältade kornet torkas med nästan omärkbart lite torvrök. Såsom liggandes mitt i ett stort kornodlingsdistrikt har säden varit det viktiga, inte rökigheten. Och som ingrediens i blended har det ju visat sig passa perfekt.

Maltwhiskyn från Aberlour har på senare år i allt större utsträckning lagrats på sherryfat, något som bidragit till sortens enorma lyft som single malt. Den har på rekordtid vuxit till en av de riktigt stora från att tidigare ha varit en ganska medioker sort. I blandningssammanhang förstår vi att fruktigheten, det estriga och den nästan lite vaxartade maltigheten som vi kan identifiera i den nydestillerade Aberlourspriten är bra utgångspunkter.

Glen Grant smakar vi också på, men hinner med något besök. Colin Scott berättar att Glen Grant är en riktig storsäljare i Italien, den lite spritiga grappans hemland. Italienarna har alltså en förkärlek för lite spritigare whisky och de köper också mängder av Glen Grant i den yngsta, fem år gamla buteljering som görs.

Även Glen Grant ingår i ett flertal vanliga blendedsorter. Dess fruktighet och blommighet blandas med en antydan till frisk och fin spritighet. Som ung är den ganska torr vilket alltmer övergår i sötma när den åldras. Och det kan man använda sig av som blender, menar Colin.

Kanske längst från allfarvägarna av de destillerier vi besöker ligger Glenlivet, vid vägs ände. Här gör man en whisky som, om man ska tro konsumenterna, utan tvivel är mycket god. Den är nummer ett av maltarna i USA och egentligen en ganska typisk Speysidewhisky. Vi hittar ännu en gång de lite söta, fruktiga, blommiga och något sädiga tonerna, kombinerat med ett litet inslag av rökighet.

­­– Vi använder ett korn som bara torvröks lite lätt, förklarar Master Distiller Jim Cryle och menar att det är en omistlig del av det man gör, en rund, tilltalande och ganska delikat Speysidemalt.

Vid det här laget har vi provat olika whiskies från området, vid olika åldrar och från olika fattyper. Vi känner igen flera av de typiska dragen och rent logiskt börjar vi förstå att det här är bra whisky om man vill göra en bra blended. De flesta stora blendedsorterna som köps och dricks runt hela världen innehåller ju en hel del whisky från Speyside!

Allt mer börjar vi förstå budskapet från Colin Scott. Mycket Speyside balanserat med whisky från andra områden för att lägga till och finslipa karaktären.

Teknik och kreativitet

Vårt sista besök blir på Keith Bonds 2, en anläggning dit faten körs för att tömmas, kontrolleras och där man även fyller de mest uttjänta faten med grainwhisky. Allt delar på väg mot ständigt nya satser av bland annat Chivas Regal. Här håller naturligtvis Colin till en hel del. Även om området är stort och det finns ett flertal jättelika lagerlokaler i närheten täcker Keith Bonds 2 inte behovet för Chivas Brothers. Det är ett jätteföretag med fler sorter i sin portfölj.

Varje vecka kontrollerar Colin all ny sprit som plockats ut för Chivas Regal lever upp till förväntningarna. Prover tas direkt ur faten och det blir alltså en hel del han har att lukta på. Dessutom håller han och hans kollegor koll på och följer utvecklingen i faten som ligger i företagets lager.
– På hela anläggningen kan vi tömma runt fyra tusen fat per dag, och till Chivas Regal brukar vi tömma ungefär 500 fat på en och en halv dag, berättar Colin.

På vidsträckta golv ligger mängder av fat i långa rader. Ändarna är målade i olika färger som i princip betecknar hur många gånger tidigare de varit fyllda med whisky. Här gäller det att hålla ordning på faten. Chivas Regals standardbuteljering är 12 år gammal och det betyder att det absolut inte får slinka med något yngre fat. Det skulle innebära att satsen bara får den ålder som det felaktiga, unga fatet hade. Satsen skulle inte gå att använda till det den var avsedd för och kanske skulle den bli svår att använda överhuvudtaget.

De fat man valt ut till olika sorter och ändamål töms i en ränna i golvet och pumpas till jättelika tankar. De största rymmer hela 300 000 liter men en tank som skulle bli till Chivas Regal innehöll ”bara” 92 000 liter…

Skillnaden mot den lilla butiken i Aberdeen där James och John en gång stod och blandade är hisnande men en viktig likhet finns dock kvar. På sätt och vis gör Colin nämligen samma sak som bröderna en gång gjorde. Med känsla och darr, på ett nästan artistiskt sätt, står de där och luktar på sin whisky och gång på gång måste de åstadkomma samma eleganta slutresultat.

Mer teknik och massor av kreativitet fick Colin använda då företaget tyckte att det blivit dags för en äldre variant av Chivas Regal. Whisky hade kommit i ropet i västvärlden och många producenter ville ha en finare variant av sin vanliga whisky. För blendedsorterna hade maltwhiskyn dykt upp och hotade deluxe-sorterna och Chivas Regal om någon hade ett rykte att försvara. Det gällde att hänga med.

Efter mycket testande tyckte Colin och hans kollegor att de var nöjda och 1997 lanserades så Chivas Regal 18, en mer komplex och elegant storasyster.

Colin bestämmer över massor av olika individer – söta och blommiga, fruktiga och torra. De spretar åt olika håll men Colin måste få dem i harmoni, släppa fram alla samtidigt men ändå så att slutresultatet blir perfekt. Det måste ju vara som att dirigera en orkester! Basar och fioler, trummor och fagotter samtidigt – men ändå blir det så vackert…

Slut ögonen och lyssna. Kan ni inte höra Strathislas lätt rökiga solo och det friska bakgrundssorlet från Glenlivet?

Chivas på Systembolaget

Chivas Regal 12 år, art nr 419, 375 kr
Chivas Regal 18 år, art nr 80535, (best.sort) 595 kr
Royal Salute 21 år,art nr 30441, 1250 kr

Foto: Freddi Byrenius