23:e oktober och det är med lite sorg jag skriver att säsongens sista golfrunda på svensk mark är avslutad. Det har varit en fantastisk dag med blå himmel, sol och inte för mycket vind. Det var hela 8 grader celsius när jag steg upp imorse klockan 07.04. Det var kanske ingen runda som går till historien. Faktiskt så var resultatet sekundärt, det mesta handlade om att ta in naturen och bara njuta.

Att missa årets Stockholm Beer & Whisky var ju annars årets plump i protokollet. Nu var det inte så att jag hade en dålig turné eller tyckte att det var tråkigt, snarare tvärtom. Vi både låter bättre och har roligare än på mycket länge (vem fan kunde tro det efter över 20 år i hårdrockens tjänst?).

På mässan är det lätt att se vad som är pågående trender i dryckesvärlden. När det gäller öl så har det varit humlerevolution nu i några år. Själv älskar jag välhumlad öl men inte bara för sakens skull. Fast det är ju kul att det inte bara finns några få standardöl och att det liksom skulle vara allt. Det är grymt att det finns de som driver utvecklingen framåt. Man kan lätt dra paralleller till musikvärlden. När jag var yngre, ja det var ett tag sedan, så var man antingen hårdrockare eller synthare. Det fanns inget i mellan, de som gillade pop, de var också synthare om du frågar Anders 12 år.

Idag finns det så otroligt många subgenrer att det är svårt att hålla koll på allt men det är också detta som gör att musiken inte står still. Man lånar och blandar från andra och plötsligt har man skapat något nytt intressant. Sedan kanske inte black metal country eller en blåbär-bacon stout är den mest lyckade korsningen. Å andra sidan har jag varken lyssnat eller smakat så vem är jag att döma?

Hur ser det då ut i whiskyvärlden? Där känns det som att alla ett tag försökte lägga sin whisky på all sköns vinfat med mycket blandade resultat. Får känslan av att det lagt sig lite. Kan givetvis ha helt fel men för mig känns whisky mer traditionsbunden och att man inte ska mixtra för mycket utan att här är det mer spriten, tiden och några få typer av fat som man ska laborera med.

Vill passa på att tipsa om lite ny musik: »He thinks he’s people« (Spotify-länk) heter senaste given från multi-instrumentalisten Rob Crow. Detta är fjärde fullängdsplattan för Rob som soloartist men han har också figurerat i otaliga andra band. En Yeti från Coloradobryggeriet Great Divide sitter perfekt till denna grymma skiva eller varför inte en dram av Bowmore 25YO.

Sist ut har vi senaste utgåvan från New Jersey-bandet The Parlor Mob som heter »Dogs«. Detta är uppföljaren till deras grymma första platta som heter »And you were a crow« (Spotify-länk). Denna nya skiva är kanske aningen poppigare men vad gör det, riktigt bra låtar och texter (om någon bryr sig om sånt). Häll upp en Black Chocolate stout från Brooklyn Brewery och vrid upp stereon. Du kommer få feeling, lovar dig, så varför inte också en Hudson baby bourbon.

Nu åker jag till Ryssland, Na zdravje!